Hej allihopa!

Det var länge sedan jag boggade sist. Jag funderade ganska mycket på att sluta blogga men kom aldrig till någon beslut. Känns lite meningslös att blogga oregelbundet och tappa massa läsare men det la bli så. Jag har ändå inga stora mål med min blogg, det är mer som min dagbok som ni får läsa ;-)

Jag tänkte börja med att kort sammanfatta 2011, ett år jag kommer aldrig å glömma. Detta år upplevde jag livets största, mest känslosamma händelser, livet och döden. Sjunde juli i år förlorade jag min pappa och elfte november föddes min son.

Både min pappas borgång påverkade mig mer om Idans födelsen påverkade mig oerört mycket. Och jag tror att det beror på att jag var så väl förberedd på min Idans kommelse men jag ville inte vara förbered på att min pappa ska lämna mig fast det var förväntat. Jag tänker på min pappa varje dag. Jag pratar med honom och ibland känner jag honom. Jag saknar honom jättemycket, speciellt nu. Men livet måste forsätta. Att vara pappa är det bästa som har hänt mig! Allt får en annan perspektiv. Allt man gör får en annan betydelse. Nu finns det någon annan som ser upp till mig, jag är en förebild. Detta ändrar allt fast ändå inte

VAD är det mer som hände iår? Ja, jag fick mina första riktiga patienter. Nu är det på riktigt! Nu handlar det inte att kunna för att bli godkänd utan nu handlar det om att kunna för att göra det absolut bästa för mina patienter. Det är helt underbart att få möjlighet å hjälpa andra!!! 

Och hur kommer 2012 att se ut? Jag vet inte men så tråkigt som möjligt, alltså utan några stora händelser

Eftersom det är träningsblogg så kanske är det obligatorisk att säga ett ord om det Sanningen att sedan Idan föddes hade jag inte så mycket ork och tid för att träna eller tänka på kost eller liknande. Idag hade kolik vilket tog sjukt mycket av både mig och min fru. Men nu har det börjat avta och det känns rätt att lägga till träningen i schemat igen. Mål med det? Jag återkommer Eller kanske ni har någon ide???

Avslutar världens längsta inlägg med bildebomb: 

    Några timmar innan förlossning. Min fru är bäst!!!

 Idan bara några minuter gammal

Idan några timmar gammal

En av de första kvällar hemma

Första helg hemma

 En glad Idan

Ha det gott allihopa! Ska försöka och skriva igen snart!!!

/E

Min kollega från Sportlife, Frida Werander , tävlade på Body Fitness förra veckan. Frida precis som jag gör det för sin egen skull. När hon klev av scenen i lördags och befann sig backstage frågade en av Body Fitness Veteranen henne: ”Frida, vad är syftet med det du gör?? Du har ju en så otroligt fin fysik och hade du tävlat i typ Bikini eller liknande utomlands så hade du krossat! MEN varför ställer du upp i något du inte kan vinna, undrar ju tävlingsmänniskan i mig? Din form On och Off skiljer sig ju typ ingenting!”  Ni kan läsa hela inlägget på Fridas blogg http://www.inmood.se/blogg/

Jag hoppas bara att hon ska kolla på den lilla filmen här nere och kanske lär sig något.

Yes yes yes…yohooooooooo!!!

För första gången på sjukt länge körde jag ett bröstpass nästan utan smärta i axeln. Det gick så jävla bra att jag lyckades med 6 reps på 32,5kg på hantelpress och vågade öka till 35 kg och köra 3 reps själv. SJUKT!!!! Har aldrig vågat mig på nåt över 30 kg pga min axeln. Jag kan inte påstå att min axel är bra nu…nej nej nej!!! Jag har fortfarande ont i ytterlägen samt ont vid vissa vardags rörelser tex. ta på mig jackan. Men det är på rätt riktning. Bara fortsätta med rehab så ska det gå bra tillslut

Detta skulle självklart inte hända utan min PT/Sjukgymnast Effie Tagaras som satsar oerhört mycket för att återställa min axel. En mer kompetens PT/Sjukgymnast får ni leta efter! http://pt.sportlife.se/effie/

Det var länge sedan jag skrev men jag har faktiskt flera ursäkter

För det första, den klassiska ursäkten…SKOLAN. Jag hade lite för mycket de senaste 2 veckorna och hann inte skriva helt enkelt.

Varför skrev jag inte tidigare då? Det beror på att jag tog ett svårt beslut och jag kunde inte skriva det på bloggen innan alla som var inblandade visste.

Jag bestämde mig för att ställa upp och tävla nästa år i SM på Athletic Fitness. Men jag bestämde mig för att anlita Effie Tagaras som min PT/Sjukgymnast. Det innebär att Mikael Merighetti inte är min PT längre Anledningen är att Effie även är en sjukgymnast med vidareutbildning inom ortopedisk medicin genom OMI (Orthopaedic Medicin International). Och jag behöver hjälp för att återställa min axel. Utan en fungerade axel kommer jag aldrig utvecklas och bli bättre. Jag kunde inte skriva det här förrän Mike visste. Jag har enormt stor respekt för honom och jag är så himla tacksam för all hans hjälp. Att han skulle läsa det här via bloggen skulle vara respektlöst. Därför väntade jag tills jag visste att han vet (och inte är arg på mig ).

Så nu vet ni mina vänner…det blir tävling snart igen Jag ser verkligen fram emot det!!!

Och hur går det med det allra viktigaste? Jo, det går bra. Min fru mår ganska bra för att vara i vecka 36. Barnet växer som det ska enligt barnmorskan och vi längtar efter att få träffa vår lilla skatt

 Vecka 32

Viss är hon vacker?!

Puss på dig älskling…älskar dig massooooor!!!

Ha det bra!

Hej på er

Hoppas ni mår bra!

Gött att vara tillbaka, måste jag säga! Jag mår ganska bra. Fortfarande försöker jag hitta nån balans med allt som hände och händer men det går bättre och bättre.

Idag var det första dagen i skolan och jag måste erkänna att det känns faktiskt bra. Jag var lite osugen att börja terminen men det känns bra att vara tillbaka ändå. Gott att träffa alla mina klasskamrater igen och att sätta igång termin 7…ett steg närmare slutet

Efter skolan bar det av till gymet så att pectoralerna skulle få sitt. Tråkigt att träna utan Christoffer men killen är sjuk…igen. Hoppas på att han blir frisk snart så att vi fortsätter vår resa mot vårt mål (att klara 100kg på bänkpress innan nyår). Jag tror starkt att C ska lyckas…han är nära, riktigt nära

Nu är det knappt 60 dagar kvar till beräknat förlossningsdatum. Jag tycker att det är skitspännande! Jävlar va jag ser fram emot å träffa mitt barn men samtigt känner jag att tiden går alldeles för snabbt…konstigt va?!

Igår var jag och min fru på Profylaxkurs. Ordet profylax betyder ”förebyggande”. Kursen går ut på att man ska lära sig hur man kan tänka, träna och förbereda sig mentalt och fysiskt samt hur paret ska jobba som ett team för att få en så bra förlossningsupplevelse som möjligt. Jag måste säga att det var jätterolig och att jag blir lugnare och tryggare ju mer jag vet. Instruktörena var sjuktbra! Vi lärde oss avslappning och olika andningstekniker. Nästa vecka blir det mer om pappas roll under förlossningen. Jag ser verklingen fram emot detta. Jag hoppas, hoppas, hoppas att jag ska vara bra stöd och coach till min fru och att jag ska kunna bidra till att hon får det så bra som möjligt

Tryck på bilden för att komma till AnnasProfylas hemsida

Nu måste jag gå och träna lite andning

Ha det bäst!!!

Hej på er!

Jag bestämde mig, efter mycket funderingar, att det är dax å blogga igen Jag ska börja långsamt och säkert dvs. ett inlägg då och då. Vi får se om någon fortfarande läser denna blogg

C ya!

Hej på er!

Märkte att det är några som fortfarande kikar in i min blogg. Och jag känner att jag måste berätta varför jag inte bloggar just nu.

Det är så här att min kära pappa gick bort 1/7. Jag hann åka hem och ta avsked. Vi var med honom de sista timmarna. Vi kramade honom och sa till honom hur mkt vi älskar honom och hur mkt vi kommer att sakna honom. Vi lämnde inte honom tills han tog sitt sista andetag. Det var det tuffaste jag har gjort i hela mitt liv!

Nu försöker jag fortsätta leva. Det går upp och ner väldigt mkt. En sida vill fortsätta leva och den andra sidan vill inte glömma. Jag tappade min driv och glädje och jag försöker hitta tillbaka till det fast jag är rädd å glömma min pappa. Som ni märker jag är rätt så messed up just nu.

Därför bloggade jag inte och förmodligen kommer inte att göra det den närmaste tiden. Känns helt fel att berätta om träningsglädje och kost när jag själv försöker bara hålla igång och inte förlora mig själv i det hela. Min träning drivs av ilska, frustration och massa annat negativ just nu. Ingen glädje! Kosten håller jag någorlunda bra för att inte gå upp ännu mer. Jag försöker att vara snäll mot mig själv och inte ställa alldeles för många krav på mig själv.

En sak till! För er som träffar mig och ser mig med skägg. Så innan ni slänger en dum kommentar som till exempel att det fult eller att jag ser ut som en terorist, ska ni veta att skägget är pga att jag sorger för min pappa. I judendom behåller man skägget i en månad efter begravningen.

Jag återkommer när jag känner för det

Ha det bra allihopa!

Darwin påstod att den bäst anpassade överlever!

Igår körde jag och Peo ett av de bästa passen. Tufft, roligt med massa taggade deltagare…kan inte va bättre! Timmarna innan passet var långt ifrån optimala för mig. Jag var krassligt och hade ont i halsen och ett par timmar innan passet fick jag veta att min pappa är dåligt igen. Inte så överraskande med tanke på hans allmäna hälsa men att höra två timmar innan ett pass att din pappa kanske inte får träffa ditt barn är inte lätt för någon.

Att lämna Peo ensamt var inget alternativ. Dessutom var deltagarna sjukt laddade hela dagen. Jag kände som att jag kunde inte svika dem. Då valde jag att anpassa mig snabbt. Lägg problem åt sidan för en timme och fokusera på att ge deltagarna det bästa pass jag kan ge. Jag kunde oxå strunta i allt, vara biter och bara “vara med” men jag valde att om jag där så ger jag allt!

Så blotta var pulsbanden efter passet…lyckad pass tror jag

I lördags hade vi en liten diskussion om just detta. Jag var minoritet och nästan dissad eftersom jag tyckte att livet bl.a handlar om att anpassa sig snabbt till vissa situationer. Det är inte lätt å höra egentligen för att då tappar man kontroll över sitt eget liv men valet att anpassa dig gör man själv och kontrollen behåller man. Jag menar att ingen av oss kan förutse hur dagen kommer att sluta. Även om vi har vår kära almanacka och allt är planerat minut för minut. Den oväntade är den enda som är väntad egentligen. Då ska man anpassa sig snabbt och fortsätta framåt med lika mycket glädje och energi. Det är min åsikt i alla fall

Vad tycker du?!  

Hittat på en super snabbt diet. Allt du behöver göra är att äta rå vitlök. Ingen motion, inga begränsade portioner och sånt skit.

Äter du massa rå vitlök tar människor avstånd från dig. Från långt håll ser du small ut utan å tappa en gram Bra va?!

Hej allihopa!

Det var länge sedan, jag vet. Förmodligen har jag tappat massa läsare men ibland går det inte å styra allt. Så är det bara. Det är en risk att det här inlägget kommer att bli långt

Jag tror att det är dax för mig att berätta för er vad som händer i mitt liv just nu och hur det påverkar mina beslut och mina känslor. Det är ett tag nu som jag gömmer en liten hemligt för er. Så liten men ändå jättestor så att det kommer att vända mitt liv upp o ner. Tror att många har gissat redan och om inte nedanstående bild kommer att förklara allt

Jag ska bli pappa i november

Min älskade fru för tre veckor sedan…visst är hon vackert?!

Igår var vi på ultraljud och vi såg vår lilla skrutta Jag och min fru var otroligt nevösa inför UL:et. Det var bara det vi tänkte på. Visst, livet fortsätter men det här var en stor grej för både mig och min fru. Undersökningen var inte helt smärtfri, så att säga. Barnmorska hade riktigt svårt att hitta en bra vinkel för att granska hjärtat. Vi var helt tysta allihopa. Kan inte riktigt förklara känslan men det var läskigt. Problemet var att lillen låg ihopkrypt och det var alltid ett ben eller en arm i vägen. Till slut sa barnmorskan att allt är bra och hon har sett det som hon ville. Min fru säger att hon oxå såg 4 kammrar. Själv såg jag tre och är oroligt som fuck! Men jag får lita på frugan och barnmorskan

Hur som helst, mina beslut den senaste tiden var starkt påverkade av alltihopa. Behövde tid å smälta in allting vilket gjorde mig väldigt osäkert och förvirrad. Förstå mig inte fel, jag är otroligt glad och ser fram emot allt detta!!! Men oxå lite rädd. Det är helt normalt antar jag

Så nu är det dax för en uppdateringen

Träningen går skitbra! Jag börjar hitta en balans och följer min plan på ett sätt som funkar för mig väldigt bra. Jag ligger på kaloriunderskott måndag till torsdag vilket ger mig lite frihet fredag till söndag. Det funkar jättebra för mig och på så sätt kan jag njuta med min fru på helgerna.

Just nu kör jag utan coach pga. lite ekonomiska begränsningar. Det känns helt ok än så länge. Vi får la se hur jag löser det lite längre fram.

Jag bestämde mig att inte tävla i chins SM i december och skjuta fram all tävling till nästa år. Först och främst för att kunna vara där för min familj till 110%. För det andra känner jag att jag inte är tillräckligt bra uppbyggt för att fokusera på två saker, alltså både lägga på mig massa och bli bättre i chins. Så tävlingen får vänta lite. Känns bra med dessa beslut måste jag säga  

Och sist men inte minst, skolan Jag är godkänd i alla tenor…så jävla najs! Det var tufft, stressigt och jobbigt men jag gjorde det…yes yes yes! Nu är jag officiellt 60% tandläkare…hehehe

That’s it for now mina vänner Nu ska jag gå å känna på magen…hehe

Får la börja uppdatera lite oftare nu framöver

Ha det bäst!